Vårt
vinterbete har vi vid Burträsk och vårt sommarbete har vi
inåt landet kring
Malå/Adak. Platserna ligger med tolv/femton mils mellanrum fågelvägen,
dom ligger mellan Umeälven och Skellefteälven. Vi är skogsamer som alltid lever och verkar i
skogen, vi är alltså aldrig till fjälls.
Runt
midsommar drar
arbetet igång, då det drar ihop sig till kalvmärkning (vi
märker dom kalvar som fötts). Då ska man samla
renar i stora flockar. Men vajorna (honrenarna) är inte
speciellt intresserade av att samlas in,
eftersom dom vet vad som väntar. Vajorna,
kalvarna, ja även sarvarna (hanrenarna) kommer att springa runt i
hagen i flera timmar och ”vänta” på att kalvarna blir
märkta i öronen. Ett styvt arbete börjar
för allt folk och våra ovärderliga hundar. Insamlingen av renarna
(1000-1500 st.) börjar
mitt på dagen när det är varmt och mycket mygg, då får
husse Mikael, lillhusse Peder (16 år) och naturligtvis - Toveri
ligga i. Dom går igenom stora
områden av myr och skogsland, det brukar vara blöta och
illaluktande hundar som kommer fram. Sen får hundarna vila
hela natten när vi märker kalvarna i hagar. Man märker
renarna på natten eftersom dom går runt runt i flera
timmar och det är svalare då. Annars skulle kalvarna kunna
dö av utmattning. Detta arbete fortsätter ca 3 veckor där
alla dar är lika, vardag som helgdag. Efter detta blir det
en vilopaus igen tills hösten kommer.
I slutet av augusti
börjar ihopsamlingen av renar igen, men nu för att det ska
slaktas. Toveri får ligga i igen, men nu är det sarven
vi är ute efter. Sarven är inte den
lättaste att tas med, och allt eftersom tiden går och det
börjar närma sig brunsttid för sarven så blir den mer och
mer bångstyrig. Sarven har bara en sak i huvudet, och det är
att hålla sig med en flock vajor att betäcka. Då arbetar
hundarna hårt och får inte vara
för fega, men inte heller för våghalsiga.
Sarven går i brunst
kring den 25 september och det håller i sig fram till i
mitten av oktober. En månads "renpaus" igen för
hundar och folk. Men annat jobb finns det alltid gott om.Man
ska laga, fixa, underhålla - t.ex. stängsel, hagar, fixa till skotern
inför vintern, se över ”hocken” (en bur man bygger på ett släp
eller liten lastbil, som vi kör renarna i vid skiljningar eller tar på
foder för att få ner cesiumhalten i renarna innan slakt) m.m. m.m. Toveri får vara
hemmahund då, men det är ingen vila det heller, för han har ju en liten matte
som älskar att vara ute med honom och han vill gärna t.ex. dra henne på sparken eller
cykeln.
I mitten av oktober
börjar ihopsamlingarna om igen och håller på i stort sett
ända fram till i januari. För att nu börjar vi flytten ner
till kusten. Renen ska på vinterbete, då gäller det att man
har en hund som både orkar och kan vila när tillfälle ges
vilket den lapska vallhunden visat sig vara bra på.
På vintern så är Malå sameby uppdelade i 3 olika
vintergrupper för att utnyttja vinterbetet på bästa sätt.
Mellan januari och i
början på mars är det lugnare igen men sen drar det ihop
sig till vår och då ska alla renarna hem igen. Då är det
långa dar för Toveri det är inget ovanligt med
10/12-timmarspass under den insamlingen.
I
mars
börjar
ihopsamlingen inför våruppflyttningen som startar när
skaren kommer ungefär den 10 april. När
själva flytten börjar är det långa avstånd. Det kanske
inte tar så lång tid,
ca 10 dagar med ca 15 km etapper,
men det blir
mycket spring. Toveri's arbete går i stort sett ut på att hålla
ihop flocken renar, men samtidigt få flocken framåt.
Dessutom ska han styra flocken åt det håll husse
kommenderar. Och som om inte detta var nog så ska han hålla
koll på att det inte smiter någon ren ur flocken. Nu
är han ju inte ensam i vår grupp, utan det finns flera hundar
som hjälps åt.
Toveri på ett av sina oändliga
arbetspass
FOTO: Erik Lundberg
Lapsk
vallhund i Malå
sameby
Njarga
Toveri
eller Tovis
som vi kallar honom
lite ris och ros om honom
Toveri
(1 år och 3 månader) eller Tovis som vi säger, är förutom att han är en renhund, även en familjehund som har ett
stort mörker i att hålla reda på alla familjens medlemmar. För förutom mig,
Märith, och husse Mikael finns dessutom tre ynglingar i tonåren som
flyger och far hit och dit. Och det är inte lätt för en vallhund att
komma till ro när inte alla är hemma samtidigt.
Ris.
Tovis är en mycket envis hund, barna brukar säga
att han inte är en lapsk vallhund utan en
lapsk "gnällhund". Detta för att han vill vara i centrum jämt
å då gnäller han. Tovis har en stark könsdrift så han har vissa
tendenser att smita från gården. Tovis
kan även ibland vara lite feg, men det går över fort. Han tycker att
det är han som är familjens överhuvud ibland, han jagar i säng oss när
HAN är trött. Det som kan vara lite trist är att han har svårt för
att känna att han är trött och behöver åka skoter en stund när vi
flyttar renarna, i våras så kunde han inte sluta utan vi fick ta honom i
bilen, för att han fick kramp till slut.
Ros.
Han är mycket lättlärd och fattar det mesta. Han har lätt för att
jobba när han ska jobba och vila när han ska vila, han bryr sig inte om
renarna när han inte har fått tillåtelse. Han är försiktig med andra
djur vi har en kanin som han bara leker lätt med helst bara slickar till
kaninen är sjöblöt.
Vallinstinkten är utmärkt, han var nästan självlärd. Vid ca 8 månader
vallade han renar nästan självständigt, endast små kommandon behövdes.
Tassarna verkar hålla bra trots mycket spring på skare.
Individen Tovis. Ja en underbar arbetskamrat och hund, en bra
familjehund. Ja man kan säga att han är vårt nya barn och ungarnas nya
syskon, för det är då så vi behandlar honom.
Märith
Lundberg
juni 2004
sidan uppdaterad
2010-02-23
|
 Klickbara bilder 
FOTO: Erik Lundberg
|
|
|
Ovanstående
story som PDF-fil
(152KB), skriv ut
den eller spara den i din dator!
