Så var det då dags för lite ljug… Men var ska man börja?

Äh, vi börjar från början. Jag är uppfödd tillsammans med en boxer - vi var polare i nästan tolv år. Redan där vet jag att jag funderade på hur man gjorde sig förstådd. Jag insåg ju att vi mest kommunicerade enkelriktat på den tiden. Vi sa, och han gjorde - ibland. Men vad försökte t.ex. han säga till oss och hur ville han ha det egentligen? Kunde man inte föra någon slags dialog? Hur vill hunden ha det egentligen?

Raskt hopp: Man blir äldre - mycket äldre faktiskt - och givetvis klokare (det kallas så när man inser att man inte kan förändra världen allt för mycket) - och man undrar - hur i hela fridens dar gör man sig förstådd (jag tänker hund nu), det måste ju finnas ett sätt att kommunicera på, hur för man en slags dialog? Hur vill hunden ha det egentligen?

Ett nytt hopp: En massa år senare blev jag fördjupad i ämnet i och med att vi hade två, på dagen, lika gamla hundar - en boxer och en schäfer. Det var två mentalt helt olika individer. Dom var faktiskt lika olika som dom såg ut. Men.. hur i hela fridens dar kunde dom förstå varandra så bra? Det var väl nu som jag verkligen tog tag i den där biten med att det måste finnas ett sätt att kommunicera....ja du förstår. Bl.a. körde jag lite lydnad, lite spår, gick på lite kurser, läste lite, hade två hemvärnshundar (bevakning). Jag utbildade mig till SBK-instruktör, höll några kurser på ”min” brukshundklubb. Så jag har nosat på en del, utan att nosa på allt, långt därifrån.

Nu började jag inse att det fanns en röd tråd i hur man skulle göra t.ex. ett spårarbete - en tråd som nästan vilken hund som helst skulle klara av att följa. För när dom utför ett "jobb" tillsammans med varandra så finns den där förståelsen där (hur man gör allt).

Hur gör man allt då? Jo..., som jag numera ser det (så småningom så fick jag ihop det) finns det egentligen bara ett sätt - ett enda riktigt sätt! Det måste vara att helt enkelt "sno allt" som hundarna gör och se till att det går via oss - och vips - så pratar vi hundspråk! Vi kommunicerar faktiskt med dom - på deras villkor - vi blir lätt förstådda - och vi förstår dom - man kanske kan säga att vi för en slags dialog.......HÄPP.

Det är väl ungefär där jag står idag – fortfarande fundersam, men kanske.. lite klokare? Jag försöker inte bevisa något för hundarna - utan ber dem att tala om hur dom vill ha det istället. Det blir på en väldigt enkel "barnslig" nivå. Är det något en hund är bra på så är det barnslig tydlighet. Dom trasslar sällan till eller ”maskerar” saker och ting - som vi gärna gör.

I övrigt får det jag skriver på min hemsida prata för mig, istället för att jag ska försöka göra mig rättvisa på annat sätt. Läs och ta ställning. I kurssammanhang ser jag min roll som ett bollplank som försöker svara på och utveckla era funderingar, där vill jag tona ner mig själv lite grand. Jag utlovar inga underverk, dom står du och din hund för. Men jag kan lova en massa jobb med hunden i fokus och mängder av nya intryck runt hunden och det är ju inte det sämsta…

Vill du veta mer så får du gärna höra av dig. Du börjar med att maila mig. Jag svarar på mail oftast inom cirka fyra dygn. För adress - se kontaktsidan.